Ironiskt nog kom jag ihåg laddaren..

När jag kom fram till södervärn skulle inte busse gå förrens om 11 minuter. Äh jag går till Sofielund då. När jag gick längs vägen så jag en man vinka till mig på andra sidan gatan. Jag vinka tillbaka så klart. Efter en kort stund såg jag att han var på väg att svänga.. NAJ tänkte jag. Jag hade iPod i och var tvungen att fråga honom vad han sa. Sätt dig här sa han och nickade åt pakethållaren. Nej, jag ska ta bussen här framme så jag går. Medans jag sa det såg jag denna osmakliga blick han följde min kropp med. Men det är ju samma blick alla andra killar och män ger här i världen så man ska väl inte anklaga bara honom. De vet väl bara inte hur man ska göra det på ett diskret eller iallafall smakfullt sätt. Iallafall så visade jag honom tydligt, med de vanliga tecknerna vi ger, att jag ville att han skulle cykla iväg. Denna man gjorde faktiskt det och det var bra att han förstod för det finns så många där ute som inte gör det eller inte vill göra det. Men nu är jag iallafall hemma hos min mobil för klumpiga mig glömde både den och överdelen och en massa annat. Men för en gångs skull tog jag med laddaren, det är faktiskt den jag brukar glömma..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0